Rektorer – Våga!

Vi politiker inom såväl ungdomsförbund som partier har under senare år blivit utestängda ur skolorna. Vi har nekats inträde och därmed nekats dialog med de som är vår målgrupp – ungdomar. Denna blockad av politisk spridning i Sveriges skolor är hämmande såväl för våra politiska budskap som för demokratin i vårt samhälle.

Skolverket har förklarat att man antingen ska släppa in alla partier och dess åsikter – eller inte släppa in någon, med andra ord säger Skolverket att man har två val:

Öppna upp för demokrati eller håll den utanför skolan.

Detta tankesätt är otroligt skadligt för demokratin i vårt samhälle då vi ungdomsförbund inte får möjligheten att diskutera vår politik men även politik i sig på den platsen där flest ungdomar möts – skolan.

I flera kommuner har politikerna bestämt att skolorna ska vara öppna för alla partier och dess ungdomsförbund – trots det har rektorer stängt dörrarna igen och pekat på att Skolverket sagt något annat.

Det innebär att anställda tjänstemän har mer makt än folkvalda politiker.

Jag känner mig orolig för ett samhälle som utvecklas bakåt – där demokratiskt valda politiker måste stå bakom tjänstemännen och dess byråkrati. Trots allt, vi väljer politikerna och har makten att avsätta de som vi anser har gjort dåligt ifrån sig. Den positionen har vi Inte med tjänstemän.

Jag säger till alla rektorer att Våga öppna upp för debatt och dialog med alla olika partier och budskap, det är endast på det sättet som vi kan skapa framtidens ledare. Våga släpp in kontroversiella idéer och ideologier, det är så vi stimulerar unga hjärnor att börja engagera sig mer politiskt och värna om samhällets grund.

Jag förstår oron som finns hos de flesta rektorer, dock förstår jag inte reaktionen. De flesta pekar på högerextremismens upptakt som en anledning att Stänga ner skolor, men på så vis skapar vi inte jämlikhet. På så vis stänger vi ut demokratiska budskap som ämnar sprida ett tankesätt av Fred, Jämlikhet och Solidaritet.

Aza.

En matsal för 230 personer – i en skola med 750 elever

Solna stad har länge nu ignorerat våra försök att bygga ut matsalen som är gjord för en tredjedel av våra elever.

Vi har många gånger skrivit brev och försökt få ett möte för att få lov om att bygga ut vår matsal till en lokal som är gjord för minst 500 personer – med tiden växer ju antal elever. Dock är vår byggnad K-märkt vilket innebär att vi inte får genomföra några förändringar som helst i princip, någonting som enligt mig är problematisk just i detta fall.

Idag har vi i Elevkåren fått break-through dock då Barn och Utbildnings- nämndesordföranden i Solna Stad ska komma och äta lunch tillsammans med mig för att diskutera just dessa väldigt viktiga frågor.

Wish me luck !

Aza.

 

“Åk hem svartskalle!”

Idag satt jag på tåget och DJ:ade lite i min iPad när en alkoholist helt plötsligt slog till den och tjöt “Åk hem med dig jä**a svartskalle! Fan gör du här och utnyttjar mitt land!”

Jag vart så förvånad att jag inte kunde säga något. Jag kände mig otroligt sårad – inte för det faktumet att han ansåg mig vara ovärdig “hans” land utan jag blev sårad då ingen av passagerarna – speciellt de med utländsk härkomst – sa eller gjorde någonting. De tittade upp, totalt ignorerade det och kollade tillbaka ner på mobilen.

Hur kan folk förvänta sig att främlingsfientligheten ska försvinna om ingen är villig att ta kampen för den när det behövs? Ligger det på mitt ansvar att ensam slå ner rasismen i Sverige? Icke sa nicke.

Jag har faktiskt åkt till stället rasister kallar “mitt hem” och det är faktiskt Just då, i de tidpunkterna när jag står där vid leran och bergen bland småbarn som fascinerades av min klocka och mitt nyklippta hår som jag känner mig som mest svensk.
Det finns inte någon del i min kropp som känner att jag hör hemma där bland personer som fortfarande hoppas att man kan höra av sig på bättre sätt än brev (Internet, telefoni).

När jag väl är där så ser folk ner på mig och säger “Stick dit du kom ifrån!” – alltså Sverige. Tänk att främlingsfientliga, outbildade bönder som pratar samma modersmål som mig förstår mer vart jag hör hemma än utbildade akademiker i Sverigedemokraterna och andra rasistiska organisationer i Sverige.

Mitt hår må vara svart och mina ögon bruna, men mitt hjärta är gult och min hjärna blått.

Ända sedan 6-års har jag sagt “Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden” – och det har jag menat.

Jag heter Aza Ameer Ali Rohwari Cheragwandi Mowlay – och jag är NySvensk.

Elevdemokrati – Viktig (?)

Jag har varit ordförande för elevrådet på många skolor men aldrig har jag känt ett ansvar som nu i gymnasiet. Först trodde jag att det var Solna Gymnasium som hade sån bra demokrati – sedan åkte vi från elevrådet till SECO:s (Sveriges Elevråds Centralorganisations) årsmöte där vi märkte att det inte alls var vår skola som var unik.
Gymnasiet tar demokrati på mycket större allvar än grundskolan.

Varför är det som så att grundskolor i allmänhet inte har sann elevdemokrati och istället är en ursäkt för att slippa eftermiddagsmatten? Det kanske beror på lärarnas dåliga uppmuntran till elever eller att lärarna inte alls orkar med ett elevråd. Det kan vara så att elever inte har intresset för att spendera tid på elevrådet eller att man är rädd för att anses som en tönt.

Oavsett vad det beror på så är det ett problem i vårt land. Politiker säger ofta att man inte kan sänka åldern för rösträtt för att ungdomar inte är mogna nog för att ta ett allvarligt beslut kring politiken och dess framträdare. Om så är fallet är det ju grundskolans fel som inte börjar uppmuntra till och lära ut sann innebörd av elevdemokrati och privilegiet att få utnyttja sin röst i en så tidig stadie – istället knuffas det undan till Gymnasiet och Vips – vi är omogna.

Min största önskan är att varje skola faktiskt tar sitt allvar och startar upp en elevdemokratisk organisation. Det är genom utnyttjandet av rösträtten som man förstår allvaret av att på ett moget och genomtänkt sätt rösta inför stora val och på annat sätt agera ut sina demokratiska rättigheter.

Det bästa sättet är kanske att införa Elevkårer istället gör elevråd, på så vis kan man organisera sig i utskott och kommittéer men samtidigt ta bort regeln om “en representant för klass”. Engagemang väcks inte genom sållning och tvång utan man väcker engagemang och uppmuntran till demokrati genom att låta alla som Vill vara med – Vara med.

Om man satsar mer på demokrati för och bland elever kanske vi kan mogna tidigare ur ett politiskt perspektiv och samtidigt kunna ta väl bearbetade beslut kring allt i våra liv.

Vem vet, då kanske vi får rösta vid 17 års åldern.

Aza.

Solna Gymnasiums Delegation på årsmötet.

Hopp

Just nu vill jag bara prata om hopp. Jag vill prata om framtidstro. Jag vill prata om viljan att våga riskera någonting litet så att du kanske kan få något stort.

Ibland händer saker som man knappt förstår, man förstår inte varför det blev som det blev, hur det blev som det blev eller När det blev som det blev. Det bara blev så.

Någonting som verkligen förändrade mig på ett stort sätt hände mig precis. Innan det hände kände jag hopplöshet och oro inför framtiden. Jag visste att jag riskerade ensamhet och kyla.

Många förväxlar självständighet med ensamhet men det är två helt separata ting. Även den starkaste av människor är operfekt och för att bli perfekt behöver den söka en kompletterande faktor – den behöver hjälp.

Jag ville inte riskera något mer utan jag ville avsluta helt och hållet. Jag ville lämna den oroväckande och till synes ensamma världen och istället leta efter något slags påhittat utopi.

Jag ser folk som springer runt i tunnelbanan. De är ensamma, förbannade och stressade. De är själviska och vill kämpa för att vara först på tåget och först att hitta en ledig plats – oavsett andras behov och besvär. De har en min som inte visar någon tanke på framtiden – de lever för nuet.

När jag gick ut ur tåget såg jag en man med långt skägg, läderjacka och en svart keps spela gitarr. Hans melodi var så dramatisk men hans texter speglade världen vi lever i.

“Jag ser personer som är arga. De kämpar och kämpar för att le. För när de tror att de ler så vill de få ut något av det.

De kämpar för att få nå’t. De vill ha mer och mer. När de äntligen får nå’t, ja då kämpar de för att le.

<strongHans poäng är att det finns hopp för oss alla – om vi bryr oss om varandra. Det är aldrig för sent eller för onödigt för att våga och hoppas för någonting nytt eller någonting bra – oavsett dess risker.

För en halvtimme sen trodde jag att det var över och för sent. Inte nu längre. Nu känner jag hopp och nu känner jag framtidstro.

Jag hoppas och jag vill och jag tror på framtiden. Jag ger ej upp.

Aza.

Iran – Kärnvapenmakt! (Eller?)

Iran har länge varit medlemmar i FN:s organ IAEA (International Atomic Energy Agency) som är ett organ som ämnar hjälpa länder med deras kärnkraftsprogram samt sprida upplysningen om att inte göra kärnvapen av kärnkraften. Det gör de genom ett avtal som heter NPT – Non-Proliferation Treaty.

Om man som nation skriver under NPT så går man med på att låta IAEA tjänstemän komma till sina kärnkraftverk och kontrollera så att allt stämmer och viktigast av allt att man inte se kärnvapen. Efter att man skrivit under ger man en lista på samtliga kärnkraftverk i landet.

Iran har förr skrivit under NPT-avtalet. Helt plötsligt visade satellitbilder att Iran hade fler kärnkraftverk än vad som stod på listan och misstanken började öka bland länderna – Varför döljer Iran kärnkraftverk?

USA och Israel var rädda att Iran startat upp kärnvapenprogram och har därför dolt det från omvärlden. Dock var inte USA beredda att begå samma misstag som Irak där de sa att Saddam hade infört kärnvapenprogram men efter år av invasion i Irak märktes det att Irak inte alls hade kärnvapen. Därför misstänkte de Iran bara men gjorde ingenting.

Förra månaden släppte IAEA en rapport där det stod att Iran med stor sannolikhet har kärnvapen. I och med det blir Israel rädda och vill tillsammans med USA anfalla specifika platser i Iran som de misstänker har kärnvapen. De specifika målen är ju Kärnkraftverken – som försörjer befolkningen.

Varför Israel är rädda är för President Ahmadinejads uttalanden om att Israel “inte har existensberättigande” och att “de ska sparka ut judarna i havet”. Dock måste man fråga sig – varför skulle inte Iran känna sig rädda och utmanade?

USA och Israel har under många år letat efter en ursäkt att anfalla Iran och på så vis sätta de på sin plats så att de inte blir “Kaxiga”.

Det som behövs just nu är att öppet avsluta denna dragkamp mellan länderna. Vi måste visa att ingen av oss är intresserade av deras macho-spel där endast En kan vara den Starka!

Det är dags för solidaritet mellan dessa länder, det kanske känns naivt och omöjligt i dagsläget men så länge befolkningen i Iran vill ha demokrati och frihet måste vi visa regimen att även vi kräver det för deras skull.

Som arbetarepartist ser jag en långsiktig lösning åt persiska folket. Fast – helst utan kärnvapen och konflikter.

Vi får se utvecklingen av denna rapport som IAEA släppt.

Aza.

FN – Diktatur i en demokratisk organisation

Stor kritik har framförts av många olika personer runt om i världen angående FN:s säkerhetsråd. Rent formellt är det 15 nationer som sitter i säkerhetsrådet och där fattas alla beslut gemensamt. Tyvärr ser inte verkligheten ut på det viset.

Av dessa 15 nationer är det 10 stycken som väljs för en mandatperiod på två år, resterande fem är permanenta medlemmar:
Storbritannien, Kina, Ryssland, USA och Frankrike, eller som de brukade kallas – De Allierade.

Precis de fem stora nationerna som “vann” andra världskriget är de som idag sitter som permanenta medlemmar i säkerhetsrådet där alla beslut fattas, om ni söker på Andra Världskriget i Wikipedia så ser ni att de fem översta nationerna i “De Allierade” är precis samma nationer som just nu är permanenta medlemmar i säkerhetsrådet, men det är inte allt! De har även lyxen att få bruka något som Bara dessa fem nationer (utav 193) har – Nämligen Veto-rätt.

Veto-rätt betyder “Jag Förbjuder” på latin och som det låter så används det när ett utav dessa fem nationer Förbjuder ett förslag. Det senaste exemplet är Kinas och Rysslands senaste Veto-missbruk där de förbjöd FN att gå in i Syrien och rädda folket från deras massmördande diktator Al-Assad. Väldigt demokratiskt.

Som jag ser det finns det ett par saker man borde ändra i Säkerhetsrådet, ett utav de är representationen. FN har blivit mycket större sedan slutet av 1940-talet och borde därför ha permanenta länder som Franrike, Indien, Brasilien, Turkiet och Mexico. Detta för att säkerställa en Riktig representativ bild av världen i FN:s högst beslutande organ. Just nu är det endast Västvärldens behov som uppmärksammas på riktigt.

Dessutom borde man egentligen avskaffa Veto-rätten och införa demokratisk rösträtt, en röst per nation. På så vis blir det så att majoritetens röster räknas, inte om 14 nationer är för och en ryss eller en amerikan säger Veto och Poff – förslaget är nekat.
Men om man så gärna vill ha Veto så bör man åtminstone lägga till eller ändra regleringarna för hur många det ska finnas som har Veto. Alltså att man lägger till fler nationer som permanenta medlemmar men även att de har Veto-rätt. Lena Hjelm-Wallén var socialdemokratisk utrikesminister under åren 1997-1998 då Sverige satt i FN:s säkerhetsråd och hon har berättat för mig hur pass odemokratiskt det är med Veto-rätten och att hon i 9/10 fall kände sig nedvärderad på grund av permanenta nationernas makt jämfört med hennes.

Så vi säger rent hypotetiskt att förslaget om att ta bort eller ändra Veto-rätten kommer fram samtidigt med förslaget om att införa fler nationer som permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd och att 10/10 invalda nationer röstar ja till det.
Vad tror ni händer då?

Veto!

“Demokrati”

Aza.

Demokrati – friheten att stötta Diktatu

Vi säger hela tiden att demokrati är svaret på folkets frågor om jämlikhet. Vi säger att med demokrati kommer friheter såsom yttrandefrihet och tryckfrihet – och det gör det.

Jag minns en demonstration som jag råkade gå förbi när jag var i Medborgarplatsen. Det jag såg var Syriska flaggan och det jag hörde var arabisk musik, så jag bestämde mig för att delta på demonstrationen med.

När jag väl kom närmare började jag se foton på Bashar Al-Assad, Syriens diktator. De dansade och skrek och njöt i timmar av att stå ute i kylan och berömma en diktator som är ansvarig för mord på tiotusentals personer och demonstranter. Han är ansvarig för masstortyr, massförföljelse och massmord.

Jag har väldigt svårt att förstå hur personer som bott i en välfärdsstat som Sverige kan öppet berömma, beskydda och favorisera en diktator på det viset. Även om man har Friheten att göra det undrar jag om inte friheten i sig är en anledning till att Inte berömma denna diktator.

Jag gick fram till en utav demonstranterna och frågade henne hur hon kunde stötta Al-Assad efter alla dåd hans regim har begått.
“Han har gjort Syrien till en bättre plats, till den bästa platsen i hela mellanöstern! Utan honom hade det vart kaos i hela landet just nu mellan olika folkgrupper.”

I det läget var det två frågor som kom till mig, den ena var om hon hade läst eller sett nyheterna någonting (hundratals demonstranter skjutna till döds i Syrien, speciellt i Damaskus) – det Är kaos i hela landet just nu. Den andra frågan är – Om Bashar Al-Assad och hans regim är så bra och har gjort landet så bra, varför är då hon och hennes meddemonstranter inte i Syrien? Varför bor de här och inte där?
Svaret på dessa frågor var: “Eeehh”

Typiskt.

I slutändan får man acceptera det och kalla det Demokratins dilemma. Någon dag kommer de att bli övertygade om frihetens sanna väg.

Aza

Tillbaka – Igen

Detta måste nog vara tredje gången gillt – men nu är bloggandet tillbaka igen.

Jag satt i rummet och hade absolut ingenting att göra, TV:n var på och berättade
samma nyheter som man läst i de många olika nyhetsappar man kan ha i telefonen,
pappa är i köket och sjunger vad han tror är opera, mamma och lillasyster tittar på
Gossip Girl. En helt vanlig söndag alltså.

Då tittade jag mot min mobil och tänkte – Blogg. Jag ville börja sprida mina åsikter
inom politiken igen och med tanke på smart-phone tekniken så bestämde jag mig
för att börja blogga igen genom mobilen, iPaden och datorn i hemmet.

Under denna tid kommer jag så ofta som möjligt lägga upp olika inlägg som ska
beröra politik i allmänhet och som jag ser det.

Det är dags för förnyelse och spridning av ungdomstankar – Socialdemokratiska
tankar – igen!

Ses många gånger framöver.

Aza.